Möter min största rädsla

Veckan har börjat som en sjukstuga. Jag har haft ont i halsen och varit seg, dessutom har jag haft feber. Idag var egentligen första dagen jag kände mig pigg och något frisk, tur det eftersom att mamma skulle tatuera sig (i första hand). I oktober, när mamma fyllde år, fick hon i present av mig, Robin och Kevin att vi skulle betala för en tatuering som hon funderat på länge och idag blev den till verklighet. Bättre sent än aldrig, visst?

Jag har som många av er vet en EXTREM nålfobi, jag har svimmat många gånger i mitt liv pga nålar. Därav ville mamma att jag skulle med, jag ville såklart också se hur det går till eftersom att jag länge funderat på att skaffa en själv. Dock trodde jag inte det skulle bli idag, men jo så blev det. När mamma var klar så frågade Robin, min ena brorsa om hon hade tid för en till och då kunde jag ju inte backa utan jag bara okej visst vi kör. Så jag har från och med nu Chiba tatuerad på överarmen och jag är sååå sjukt nöjd. Inte omöjligt att jag skaffar fler.

Nu kanske ni tänker hur kunde du tatuera dig med din nålfobi? Asså helt ärligt nu, rummet var nästan läskigare än tanken av att tatuera sig. Jag kollade omkring på massvis av tavlor som var lite obehagliga, sen hjälpte det att jag hade mamma och Robin, dessutom var tatueraren väldigt snäll. Sedan så såg man inte ens nålarna i maskinen, utan jag tyckte det liknade mer en äldre form av bläckpenna, plus att den inte lät så mycket.

#bestofnouw

XX, Tilda

Gillar